Motpolskribenten Oskorei skrev nyligen om islamiseringsdiskursen. Oskorei har naturligtvis rätt på ett teoretiskt och moraliskt plan; Islam har förtjänster och styrkor som svenskarna och européerna en gång hade och borde återupptäcka. Samtidigt är den generelle västerlänningen inte nämnvärt tribalistisk eller subjektiv. Västerlänningens implicita paradoxala etnocentrism tar sig annorlunda uttryck. Vi tror på sanning, objektiv rättvisa oberoende av etnicitet och status etc., men att egentligen ingen annan gör det, ty de ställer sig upp som En när någon av deras stamfränder står på de anklagades bänk, varför just det blir vår etnocentrism, som på ytan ter sig universalistisk.
Med metoder som social utfrysning och objektiv rättvisa har vi genom seklerna yxat bort efterblivna element ur populationen och fått ett gott genetiskt material. Jag vill alltså ge ”kulturnationalisterna”, i viss mån, rätt, ty kulturen är oskiljaktig från populationen som skapade den; vår kultur är den miljö där våra färdigheter premieras. Jämför t.ex. med discoteket som kommer från afroamerikanernas jazzkultur; en civiliserad västerlänning har inte mycket att komma med där, därför att den kulturen, den miljön är optimerad för att ge svarta människor maximalt antal konkurrensfördelar och styrka. Analogt med kulturnationalismen. De, kulturnationalisterna, kanske inte talar om etnicitet explicit hela tiden, men de skapar en miljö där svenskar har konkurrensfördelar. Tråkiga tendenser är dock om de förnekar existensen av etnicitet. Det är primärt sekulariseringen, korruptionen, av de kristna värdena som humanismen etc., som har vänt denna implicita etnocentrism till vår nackdel inte det universalistiska i sig, som den yttrade sig under kristna omständigheter.
Politik är det möjligas konst — politik är en konst i att navigera bland möjligheter; massinvandringen sker i regel från just länder som är muslimska och skulle invandringen därifrån begränsas, än hellre stoppas, och diverse slöj-, minarét- och moskéförbud och andra av muslimer upplevda ogästvänliga tilltag införas, skulle invandringen minska dramatiskt, vilket vore önskvärt. Om inte annat för att få andrum. Att på ett teoretiskt ideologiskt plan söka försvara den för Väst så dödliga mixen humanism, kulturmaxism, sekularism och liberalism etc., etc., mot Islam är självfallet förkastligt, men däremot kan det på ett pragmatiskt plan vara på sin plats att argumentera för åtgärder som upplevs som ogästvänliga av majoriteten av invandrarna.
Det är nödvändigt att erinra sig om att det fysiska, biologiska, blev det sista som hotades efter att religionen, juridiken, kulturen, imperierna, regionalkulturerna, kungarikena, hade en efter en förstörts och korrumperats.
”Det spelar egentligen ingen roll vad man skriver in i en grundlag. Det viktiga är hur den kollektiva instinkten uppfattar den.” Detta sagt av Oswald Spengler (som därmed tangerar den (o)fria viljan).
Mycket talar för att rädslan för utstötning – eller omvänt: strävan efter att bli bekräftad – är en av de främsta (biologiska) ”instinkterna” som människan är född med. En annan fundamental instinkt är att hon måste ha tak över huvudet och mat för att alls kunna (över)leva.
Om hon inte sluter upp bakom tokiga pk-idéer riskerar hon både utstötning ur gemenskapen och att bli av med jobbet, vilket förenklat sett innebär förlust av mat på bordet. Hennes biologi tvingar alltså henne att anpassa sig till kulturen.
En ytterligare synpunkt: om man erkänner evolutionen, erkänner man också att allt börjar på biologisk nivå. Av detta följer att kulturen kommer efterhand, eller löper i bästa fall – efter att cortex börjat finslipas – parallellt med biologin. Vi började liksom inte skriva, innan vi började gå.
Nytt svar del 2:
Det vi istället behöver är att förstärka de sunda egenskaper som finns hos de flesta individer, nämligen att få våra yngre individer att lära sig att fatta bra beslut i samband med partnerval. Det handlar då om att välja en partner som kommer från en bra hem, ett hem med personer som är socialt begåvade (trevliga och normala), kan försörja sig och sin familj och är i bra fysiskt skick. Likaså gäller det att undvika att välja en partner från en trasig familj, med sociala eller andra problem.
Det handlar inte om kultur utan om ett förstärkande av den etniska medvetenheten. Det är en ny normbildning vi behöver, ett system som på ett tydligare sätt gynnar utvecklingen på det här området.
I nästan alla tider och i de flesta kulturer har partnerval godkänts eller förkastats av inblandade föräldrar eller släkt. I dag föraktar vi syrianer och andra i Sverige när deras familjer deltar i den process som leder fram till familjebildning.
Vi talar istället om vår rätt att välja precis vem vi vill efter vilka kriterier vi vill. Vi svenskar har i det här avseendet förfallit totalt. Vem som helst kan se skräckexempel på svenska ungdomar som väljer vilka babianer som helst till sin partner, idag ser vi också en snabb ökning av svenska män som hämtar kvinnor från Asien. Ingen i deras familjer protesterar därför att de inte vågar eller fattar att sådana val leder till degenerering eller folkdöd. Långt därinne kanske det finns en känsla av att valet var olämpligt, men deras tigande bidrar till att den egna släkten förfaller eller byter etnicitet.
Det behövs ett tydligare regelverk kring detta och det är sålunda normer vi behöver i det här avseendet, inte kultur. Kultur ligger utanför detta men finns som smörjmedel i närheten av alla familjer för att skapa folkliga relationer och samhörighet på lokal, regional eller nationell nivå.
Nytt svar del 1:
Ditt svar på mitt senaste inlägg står inte strid till det jag sade. Tvärtom var det nästan precis det jag sade, men inte riktigt.
När du säger att ”det biologiska är därför egentligen underordnat det kulturella, eftersom det kulturella styr riktningen” låter det väldigt förenklat. Vad är kultur och vilka kulturella uttryck ska i så fall vara de som leder åt rätt håll? Eftersom kultur är något kortlivat och föränderligt över tid, så uppstår frågan, vilken tidstypisk kultur som kan gynna det biologiska.
Jag anser att kulturella faktorer är marginella, man skulle lika gärna kunna säga att intellektuella faktorer, eller försörjningsgraden hos en individ gynnar det biologiska eftersom man vet att kvinnor alltid dragits till framgångsrika män oavsett den kulturella omgivningen. Likaså dras män alltid till vackra kvinnor oavsett den kulturella omgivningen. Redan där har vi alltså grunden för såväl eugenik som biologisk eller samhällelig utveckling.
Det finns alltså andra faktorer som – åtminstone delvis – styr över utvecklingen – än de kulturella (vilka de nu är). Vad jag ursprungligen ville säga var att en svenskkulturell miljö där främmande etniciteter ingår gynnar de främmande etniciteterna (jag håller mig till Sverige) eftersom de oftast har en högre reproduktionstakt oavsett vilken kulturell miljö de befinner sig i. Svenskarna har ingen högre reproduktionstakt bara för att de befinner sig i en svensk-kulturell miljö. Har svenskarna i Orsa högre nativitet än svenskarna i Spånga?
Om vi nu vill styra utvecklingen åt rätt håll är kulturen mera en fernissa som ger lite fräschör över det samhälle vi lever i.
Jag läste artikeln du länkade till (http://www.theoccidentalobserver.net/authors/Johnson-Is-Racial-Purism-Degenerate.html). Den rörelse författaren efterfrågar finns redan: anus.com. Dock tror jag inte att den är lika framgångsrik som han förutspår; det krävs ett narrativ — en myt, en religion, en bibel (sagan om ringen…) — eller massiv propaganda, för att massan ska bli intresserad på riktigt.
Jag tycker inte att formandet var vår kultur ska ta hänsyn till hur frånstötande den är för andra kulturer. Att många utomeuropéer inte skulle vilja komma hit på grund av liberalismen i Europa, skulle inte ge oss goda skäl alls att bevara liberalismen, exempelvis.
Du har helt rätt. Det är ju att låta den andre definiera oss. Låt vara via negation.
Du har även helt rätt i:
Alltså, visst är det så att föraktet mot islam, och förbud mot vissa kläder och beteenden, kan vara positivt med avseende på att få en demokratiskt grundad förändring av immigrationen, men förakt och fler lagar om vilka kläder och beteenden som är accepterade, är saker som är negativa för Sverige.
Egentligen konstiga polisstatstilltag som att via lagboken ge sig på speciella kläder, byggnader, förakt och avsky o.s.v. är osvenskt. Men islam är så fjärran och nuvarande ordning är så sjuk att dessa tilltag skulle kunna ha en positiv effekt. När omständigheterna sedan har blivit mer sunda, går det ju att förändra detta. Andemeningen kanske kan formuleras enligt: De som vill något svenskvänligt får ta dagen som den kommer, men inte glömma målet.
Wodinaz:
Du har vilktiga poänger då du säger:
”Föreställ dig en par hundra år med socialliberal välfärdsstat och liberalkapitalistisk karriärism, d.v.s. massreproduktion av underklassen samt de mer dådkraftiga, i praktiken steriliserade på grund av karriärer, det kommer att ha helt tömt nationen på vilja och mening även om den är aldrig så homogen.”
”diverse slöj-, minarét- och moskéförbud och andra av muslimer upplevda ogästvänliga tilltag införas, skulle invandringen minska dramatiskt, vilket vore önskvärt”
”Bortsett från ganska ovanliga händelser som pest, kommunism och liknande fenomen som orsakar massdöd så är det kulturella urvalet den primära miljön vi människor har.”
Detta medför att man behöver traditionella könsroller och samhällen där män med stort potential kan verka, skaffa familj och försörja denna, och där kvinnan kan sköta om densamma. Med denna ordning matchas starka män och vackra kvinnor och de skapar stora familjer. Detta främjar styrkan, intelligensen och skönheten inom populationen.
Inbygt i människan finns redan funktionen för denna matchning — det upplever vi ständigt. Dessa preferenser finns medfödda. Även lusten att få barn finns medfödd, framförallt hos kvinnor. Men det är här vår kultur — genom omfördelning, jämlikhet, jämstäldhet, karriär-kapitalism osv — fördelar de större barnkullarna på fel del av befolkningen.
Min kritik är dock:
En kultur som missgynnar människor som vi inte vill ha är iofs ganska intelligent, men risken är att en sådan politik även förtrycker positiva beteenden inom vår egen kultur.
”[V]år kultur är den miljö där våra färdigheter premieras”. Om vi förändrar denna kultur i syfte att vara ogästvänliga mot andra kulturer, finns det stor risk att de positiva/överlevnadsfrämjande egenskaper/färdigheter inom vår egen kultur, som delas med främmande kulturer, skadas.
Jag tycker inte att formandet var vår kultur ska ta hänsyn till hur frånstötande den är för andra kulturer. Att många utomeuropéer inte skulle vilja komma hit på grund av liberalismen i Europa, skulle inte ge oss goda skäl alls att bevara liberalismen, exempelvis.
–
Alltså, visst är det så att föraktet mot islam, och förbud mot vissa kläder och beteenden, kan vara positivt med avseende på att få en demokratiskt grundad förändring av immigrationen, men förakt och fler lagar om vilka kläder och beteenden som är accepterade, är saker som är negativa för Sverige.
WINSTON: Låt mig förtydliga och förenkla något.
Grovt talat: Det biologiska tillhör varat, men det kulturella tillhör blivandet.
Det kulturella bestämmer riktning eller om detta blir den sista generationen.
Betrakta svenskarnas populationsbiologiska situation efter kriget. Vi hade ingen bloding revolution och alltså inget massmördande av våra officerare, vår adel eller högborgerlighet och via diverse steriliseringsprogram och objektiv rättvisa hade vi hållit efter populationens defekta inslag och vi deltog inte i krigen, så det blev ingen massdöd av våra dugligaste människor.
Vår population har aldrig någonsin varit i så fin form som just då. Ändå, trots denna utmärkta fysiska form blev det multikulti, feminism och andra folkmordsideologier (låt vara mjuka, men självmordsideologier icke desto mindre).
Det biologiska är därför egentligen underordnat det kulturella, eftersom det kulturella styr riktningen.
Bortsett från ganska ovanliga händelser som pest, kommunism och liknande fenomen som orsakar massdöd så är det kulturella urvalet den primära miljön vi människor har.
Om du tror på evolutionsteorin så borde detta vara ganska klart.
Ja, håller med om att när man tittar bakåt så är härstammning och släktskap mycket viktigt för orientering, men när man tittar framåt är det kulturella av mycket högre vikt.
Vill även slå ett slag för följande artikel av Greg Johnson som behandlar ungefär detta mer utförligt: http://www.theoccidentalobserver.net/authors/Johnson-Is-Racial-Purism-Degenerate.html
Pingback: Reaktion
Vad jag säger är kultur är sekundärt i förhållande till etniciteten. Man kan inte använda kultur som referensram för vad som är eller varit svenskt över tid, det kan man däremot när det gäller etniciteten.
Att kulturella normer, eller snarare familjetraditioner, som rättesnöre för vem man bör bilda familj tillsammans med kan vara ett styrmedel för att bibehålla den etniska kvaliteten är så självklart att det inte ska behöva påpekas.
Det var för övrigt under bronsåldern vår stam fick rejält fotfäste här och då den utvecklades åt rätt håll. Man kan anta att familjebildning inte var tillåten för alla, bara för dem som var fullt friska och kunde försörja en familj. Spåren av det har vi kunnat se i senare järnålder och i viss mån in i det kristna bondesamhället ända fram till industrialiseringen tog fart och de mänskliga kvalitetsbegreppen började urholkas. Äktenskapsförbud för vissa grupper var ett sätt att förhindra dem att sätta barn av sämre kvalitet till världen.
Tvångssteriliseringarna under och efter andra världskriget var en följd att den äktenskapliga moralen försämrats sedan början av 1700-talet, med avkommor till alkoholiserade, psykiskt sjuka eller efterblivna, som inte kunde ta hand om sig själva, barn som inte skulle ha satts till världen i ett samhälle som vill undvika degenerering.
Pingback: Oskorei » Blog Archive » Islamiseringsdiskursen II
Exakt såhär är det! Ifall man kan stoppa invandringen, eller kraftigt minska den, genom att hänvisa till islam, så är den ju likväl exakt lika stoppad eller minskad som ifall man gjort samma sak men hänvisat till ras. Att angripa islamiseringen är att angripa invandringen by proxy, det är inte lika effektivt kanske rent teoretiskt, men just nu är det vad man får nöja sig med. Ett steg i taget.
Arne Kahn:
Visst är det angeläget att skilja på orsak och verkan, men samtidigt behålla förmågan att se att de nya populationerna också vill hävda sina intressen att de också har föreställda historiska räkningar som de vill ”göra upp” med oss samt att de också vill dominera — oberoende av vilka som förde dem in till Väst.
”Kulturen – TRON – är central. Att göra blodet till en gud kommer inte att främja de europeiska folkens överlevnad”
Det är mycket snack om vilket som viktigast, jag anser att både Tro och Ras (folk, etnicitet)är lika viktiga, delad första plats.
MIKAEL: Aha, med social utfrysning tänkte jag t.ex. landsförvisning, fredlös, fängelsestraff etc. Inte mobbning på kontoret :-)
D.v.s. brottslingar och bisarra människor som utesluts ur gemenskapen.
Medhåll från mig. Utan minsta invändning. Väl fångat, dessutom.
(Jo, förresten, jag invänder mot ”moraliskt” i mening 1. Jag ser inte att moral spelar in just där. Men det är mindre viktigt.)
”Kulturen är då rakt inte sekundär — vi gick från ett etniskt homogent fridfullt land till ett mångkulturellt kaos på grund av kulturell subversion och påverkan inte på grund av etniskt förfall — på 1960-talet var vi en vältuktad stam utan genetiska sjukdomar och med utmärkta biologiska förutsättningar.”
På pricken.
Kulturen – TRON – är central. Att göra blodet till en gud kommer inte att främja de europeiska folkens överlevnad.
”…men däremot kan det på ett pragmatiskt plan vara på sin plats att argumentera för åtgärder som upplevs som ogästvänliga av majoriteten av invandrarna.”
Skulle vara intressant att få reda på några exempel på sådana ”ogästvänliga åtgärder” mot sådana invandrare som uppträder korrekt mot svenskar.
För egen del anser jag nog att det skulle vara betydligt mera på sin plats – - alltså, avgjort mera rättvist och hedersamt – att straffa dem som verkligen ställt till eländet;
(Obs. Följande mening är manipulerad.)
(”)…men däremot kan det på ett pragmatiskt plan vara på sin plats att argumentera för åtgärder som upplevs som ogästvänliga av majoriteten av sionisterna och deras politik- och mediahoror.(”)
Relaterat till den senare meningen är min fantasi för ”ogästvänliga åtgärder” plötsligt tämligen gränslös.
Jag håller med Oskorei, den kultur vi har idag är en avart och svensken måste återupptäcka gamla värden för att ha en chans till överlevnad.(det behöver inte betyda att man kopierar islam rakt av).
När du nämner ”social utfrysning” kommer jag tyvärr att tänka på kvinnor och östrogen- degenerater till män som tisslar o tasslar bakom ryggen på varandra. Det är fegt och ingeting vårt folk har ängnat sig åt alls, mer än i modern tid. Germanska värden har alltid varit att rakryggat säga vad man tycker, sen hjälpa de svaga att växa sig starkare.
Jag tror också kulturen speglar folket och inte tvärtom, byt ut folket och kulturen lär förändras drastiskt, illa kvickt.
WINSTON: Jag köper inte att etniciteten är en invariant. Det är en avsevärd skillnad på länk och konstant.
Vidare sker en koevolution, ett samspel mellan kultur och folk. Kulturella normer premierar vissa att föröka sig mycket under vissa tider etc., så att karaktären kan variera en hel under seklerna. Även om det är samma blod (=länk), vilket har ett egenvärde, självfallet. Inte minst för identiteten.
Föreställ dig en par hundra år med socialliberal välfärdsstat och liberalkapitalistisk karriärism, d.v.s. massreproduktion av underklassen samt de mer dådkraftiga, i praktiken steriliserade på grund av karriärer, det kommer att ha helt tömt nationen på vilja och mening även om den är aldrig så homogen.
Kulturen är då rakt inte sekundär — vi gick från ett etniskt homogent fridfullt land till ett mångkulturellt kaos på grund av kulturell subversion och påverkan inte på grund av etniskt förfall — på 1960-talet var vi en vältuktad stam utan genetiska sjukdomar och med utmärkta biologiska förutsättningar.
För att ta ett extremt exempel: Betrakta Djingis Kahn, hans blod lever kvar i minst 32 miljoner människor idag. Kanske den starkaste mänskliga genetiska linjen, men ingenting annat av honom lever kvar. Blod utan kultur blir liksom helt ointressant, emellertid kan den kulturella särarten å andra sidan inte existera utan stammen.
Det är alltså inte rimligt att separera detta och dela upp i sekundär etc.
Jag tänker inte uttala mig om ”västerlänningen”, då jag inte vet vilken innebörd du lägger i det geografiskt orienterade begreppet. Jag anser att Norden, eller möjligen nordvästeuropa, är ett exklusivt kulturområde som tillhör oss och som vi har en betingad känsla av att tillhöra genom släktskap.
Vi tar det för givet att vi lever i en värld omgiven av vårt etniska kollektiv och tror att det kommer att vara för evigt. När vi betraktar historien sträcker den sig långt bakåt och vi kan referera till äldre släkt och händelser. Vårt gemensamma kynne och våra karaktärsdrag pekar på en gemensam etnisk bakgrund. Det kulturella är sekundärt eftersom kulturen varierat under historiens gång, vilket etniciteten inte har.
Vi, liksom de flesta andra homogena eller etniskt oförstörda folk, är stamtänkande (tribalistiska) och i hög grad etnocentriska även om vi inte sätter ord på det. Vad vi gjort är att vi nu har frångått en hel rad viktiga traditioner och seder som varit den sammanhållande länken inom nationen. Det värsta är kanske att släktrelationerna krympt kraftigt i takt med att familjerna splittrats och att det knappt föds några svenska barn i sunda familjer längre. Det är nämligen från sunda familjer som det sunda stamtänkandet borde utkristallisera sig i goda traditioner.
Stamtänkandets självklarhet upphör när stammen är så splittrad att inga egna sammanhållande traditioner längre kan vidhållas. Då uppstår istället subkulturer av olika slag när människor i sin rotlöshet söker efter kollektiv gemenskap. Det är också då det ”kulturnationalistiska” synsättet inträder för att ersätta stamtänkandet, eftersom den splittrade stammens medlemmar tappat orienteringen och saknar referenser att orientera sig efter.
Den som efterlyser en kulturnationalism utan stamtänkande, eller en kulturnationalism där andra etniciteter än vår egen kan ingå, saknar både orienteringsförmåga och känsla för sitt eget folk. De är helt enkelt vilsna medborgare i ett samhälle som hjärntvättat dem att tro att svenskheten sitter i något annat än etniciteten.