Plausible deniability

Rubriken är ett begrepp som underrättelsetjänsten CIA begagnar sig av och betyder att när en operation är utförd så skall det tillses att det finns möjlighet till en trovärdig förnekelse i händelse att någon nosig figur approcherar dem med bevis eller frågor.

Kontroll på folk kan kännas angenämt, särskilt i sammanhang där folk är en bristvara som t.ex. i den nationella rörelsen. Det finns ju en konkurrensfördel i att ha koll på folk. Emellertid måste vi ha i åtanke att vi utgör en förhållandevis resurssvag mycket löst sammankopplad dissidentkrets och våra fiender utgör staterna, massmedia och andra mäktiga organisationer. Dessa organisationer är skrupellösa och det har visats vid åtskilliga tillfällen, t.ex. i ”rättegångar”, där domaren klargjorde ”Offenkundig!” för att förklara att bevis, vittnen, fakta och sanningen är irrlevant. I samma sammanhang men på annan ort klargjordes att ”Truth is no defence!”.

Den fientliga eliten är inte intresserad av vare sig sanningen, förnuftet eller vetenskapen utan de är intresserade av att bevara sin makt och upprätthålla sina vidskepelser och den moderna liberala världsordningens skapelsemyt och de är dessutom i behov av ”den Onde”. De drar sig därför inte för någonting. Det är rimligt att t.ex. misstänkliggöra SÄPO för att ha låtit underrättelse på olika sätt sippra ned till våldsverkare för att angripa dissidenter. För att inte tala om vissa utländska underrättelsetjänster och andra resursstarka organisationer.

Ha följande klart: de kommer att knäcka våra maskiner, de kommer att knäcka vår krypterade data om inte via ren datorkraft och kryptoanalys så genom att knäcka våra maskiner och därefter installara diverse illvillig mjukvara eller via hot, via mutor. De kommer att göra inbrott och illegala husrannsakningar. De kommer att införa lagar som kringskär internet, lagar som förbjuder vissa åsikter. De kommer att spionera på oss. De har infiltrerat partier och försökt hetsa medlemmarna till att begå åsiktsbrott. De kommer att köra mediadrev.

Vi lever inte i medeltiden där riddare från två stridande nationer kunde träffas utanför strid över en bägare och anse att den andra riddaren slogs hjältemodigt och för samma ideal som den ena. Vår fiende saknar ideal och moral, vår fiende har inga skrupler, vår fiende ser oss som en total fiende. Och en total fiende är inte en människa. I deras ögon är vi inte människor. Vi lever heller inte i 1800-talet när det fanns självklara värderingar som ”A gentleman doesn’t read another gentleman’s letters!”. Vi lever i djävulens tidevarv.

Eftersom vår fiende är kompakt, mordisk, skrupellös, oresonlig och hatisk så gäller det att vara försiktig, inte minst när det gäller kontakten med befolkningen. En nyvaken eller bara nyfiken person kan komma till våra hemsidor eller andra forum och uppleva att här finns det utrymme för intressant debatt och ge sig in i den. Här är det viktigt att vi inte registrerar honom, som t.ex. hans IP-adress eller någonting annat. För dissidentbokhandlar kan det kännas relevant att upprätthålla ett register av rena marknadsföringsskäl, detta är emellertid farligt för kunderna som kan förlora sina arbeten om det uppdagas att de har bestält en intressant bok. Detta har inträffat. Fienden har fått tag på bankutdrag, telefonlistor, smsbetalningar och lyckats få folk avskedade för att de donerat även pyttesmå summor till olika organisationer.

Mitt råd till alla organisationer är att arbeta på ”need-to-know-basis”, som det heter i amerikanska spionfilmer. Se till att era nätbokhandlar endast spar information så länge som köpet expedieras och när betalning är avklarad, radera all information om beställningen. Spar inte emailadresser längre än nödvändigt — däremot går det självklart alldeles utmärkt att ha mailinglistor eller annat som användarna själva kan prenumera på, men spar inte adresser för opåkallde massutskick etc.

Spar inte på register eller loggar i flera år.

Logga endast den information som behövs för normal säkerhetsdrift för servern. Och ha rimlig livslängd på loggarna.

Undervisa folk i hur de använder mailkryptering som GPG/PGP och insistera på att de använder dylikt vid korrespondens.

När en person ”kommit ut” med sina avvikande åsikter är det en annan sak, men för att få en person att komma till ett sådant val så måste han bygga upp ett självförtroende och haft möjlighet att ordna med sin personliga säkerhet först. Detta självförtroende får han genom att läsa dissidentlitteratur och kontakt med dissidenter. Om en person vid första mail till en dissident blir registrerad och sedan får den fientliga eliten tag på registret och hotar honom så är det kört att någonsin få honom att ”komma ut”. Tvärtom bör försöka vi ge den stackars nyfikne personen utrymme för ”plausible deniability”.

Vi är bättre än fienden och vi skall inte bete oss som dem, vi skall tvärtom aktivt arbeta för att anstränga oss för att se det goda och förstärka allt som är gott så snart det uppenbarar sig.

Relaterat: Risker i det digitala livet som en dissident bör känna till.