I onsdagens (2012-Jan-25) ”Uppdrag Granskning” i SVT granskades taxiåkare som brukar roa sig med att förgripa sig sexuellt på passagerare — särskilt handikappade flickor som är i behov av färdtjänst. Fenomenet är tydligen utbrett. Vidare betraktades en mängd irreguljariteter och brottslighet som att taxiåkare struntar i huruvida de har giltig legitimation och/eller delar detta med sitt gäng. Enligt ett vittne i programmet var det inte ovanligt att t.ex 10 somalier delar samma legitimation etc. Inalles, det sedvanliga småkriminella korrupta beteendet kombinerat med en skenande efterblivenhet som numera är norm i Sverige.
I slutet av programmet pressade Josefsson diverse chefer från transportstyrelsen m.m. och försökte utkräva ansvar. Vad betyder ansvar i detta sammanhang frågar sig tittaren. Exakt vad betyder det när en s.k. makthavare ”tar ansvar”? Lämna in sin avskedsansökan? Vad hjälper det?
Hur som haver, det fokuserades på olika byråkratitekniska detaljer och man framförde krav på ytterligare granskning och automatiska kontroller så att våldtäktsdömda, våldsbrottslingar inte får köra taxi igen.
Detta tema återkom i efterföljande TV-program ”Debatt”.
Det är lätt att inse att ytterligare ”kontroller” inte kommer att hjälpa, eftersom det bara finns ett Sverige och bara ett Jordklot. Med Josefsson m.fl. argumentation följer det att storskaliga kontroller är nödvändiga, och sedan kontrollanter som kontrollerar kontrollanten etc.
Eftersom det är omöjligt med ”objektiva” kontrollanter som kontrollerar varje steg har mänskliga system varit självreglerande med den avancerande höghastighetskommunikationen, tillika reglersystemet som kallas moral. Är en ordning inte självreglerande, måste det regleras utifrån och finns inget ”utifrån” så återstår kaos.
Utan en gemensam moral, går dessa problem inte att lösa. Åtminstone inte förrän Josefsson har lyckats bygga en kontrollplanet som kontrollerar Jordklotet.
De ansvariga är alltså samma som frågar efter ansvar tillsammans med förövaren.
Slutligen undrar nog tittaren hur det kan komma sig att någon över huvud taget befinner sig på gator och torg med fler än tre grova punkter i belastningsregistret eller ens en grov punkt. Och framför allt: Vad gör de i Sverige?
det omsätts enorma pengar inom smuggel-branchen.
själv har jag dragit slutsatsen att de galna politukerna i 7-klövern stoppar en del av dessa pengar i egna fickor. varför skulle de annars driva denna vansinniga politik?
av nöje? – nej det är som vilket annat brott som helst – brottslingen tjänar och offret förlorar. och offret i detta fall är det svenska folk dessa galna politruker påstår sig företräda.
det borde i ett demokratiskt land vara ett minimi-krav att det hålls en folkomröstning om den extrema massinvandrings-politik som nu påtvingas folket
Bra artikel som vanligt.
Då inte själva grundproblemen kommer åtgärdas så återstår det från statsmaktens sida att införa olika kontrollmekanismer/repressiva metoder. Detta är mycket av själva grunden till varför USA har ”three strikes you’re out” lagar som slänger folk i livstids fängelse. Utan någon inbyggd moral där samhällets väl sätts i första rummet och i starkt nihilistiska samhällen så finns det egentligen inte några spärrar för ren parasitism. Somalier som fuskar med taxis och för högt uppsatta svenskar olika typer av tjänstemannaparasitism (bonusar inom privata och frikostiga pensioner för höga politiker t ex).
Detta är faktiskt en av huvudanledningarna till varför jag är en konservativ ung man. Om man verkligen vill leva i ett fritt samhälle så måste man ha klart för sig vilka mekanismer som krävs för att upprätthålla ett sådant samhälle. Det är mycket där som utopister misstar sig. T ex så fungerar högskattemodellen med höga bidrag i samhällen där allmogen av moralisketiska skäl vägrar ta pengar ifrån det allmänna förutom vid fullständig kris (en attityd som t ex mina mor och farföräldrar levde efter). Så fort som det moraletiska ramverket faller sönder så faller också mycket av själva grunden för den typen av samhällen sönder.
I nihilistiska samhällen så finns det ingen framförhållning rent definitionsmässigt. I början så märks det inte så värst mycket för det tar tid att fullständigt döda av den högkultur samt dess värderingar och världsåskådning som fanns tidigare, och är t o m roligt då dekadens tenderar att vara det. Men så fort som de nihilistiska idealen samt de självcentrerade parasitiska strukturerna etablerats så verkar sönderfallet gå förvånadsvärt fort.
Vad ännu värre är så kan ingen sjukdomsinsikt infinna sig då folk i stort ej inser att enda anledningen till varför dekadensen funkade de första decennierna bestod i att de tidigare strukturerna ej hade hunnit krossas. Istället verkar en föreställning om dekadens som vårat högsta värde infinna sig samt att eventuella problem består av att det existerar människor som faktiskt tror på nånting (muslimer, kristna, hemmamammor osv).
Jag har ju fått lära mig i skolan att dessa överkvalificerade nybyggare tvingas att nöja sig med servila jobb som t.ex. taxichaffisar då de inte får anställning som civilingenjörer och kirurger p.g.a. den strukturella diskrimineringen. Att de våldtar får väl då betraktas som en ”markering” mot vår rasism.
Problemet är att det alltid, oavsett hur mycket kraft man lägger på predikningar, kommer att finnas människor som har en bristande moral, alternativt saknar den helt. Dessa människor kommer antagligen också att söka sig till yrken där de kan få fritt spelrum att utöva sina hämningslösa begär och viss kontroll lär därför alltid vara nödvändig.
Ett STOPP för all invandring, liksom automatisk utvisning av utlandsfödda förövare av grova brott, torde minska antalet kriminella taxichaufförer som våldför sig på handikappade flickor.
Bra skrivet!
Bland allt annat som saknas i dagens debatt är diskussionen om vad som ligger i vågskålarna. Det är uppenbart att vi är tvungna att göra om samhället en hel del för att lösa helt nya problem (som ligger i den ena vågskålen) som vi tidigare inte haft. Är det värt detta för den ynnest att få ha invandring i den andra vågskålen? Det kunde ju vara ett lämpligt ämne för de journalister som i andra fall tycker att ”man skall problematisera” fenomen och annat kan man tycka.
/JTS