Begreppet barnfattigdom är något som nu hårdlanseras av samtliga medier och, närhelst något hårdlanseras av samtliga medier bör var och en bli extra vaksam. I Frankrike förefaller lanseringen vara extra intensiv; en ganska specifik sökning på Deux millions d’enfants pauvres en France ger inte färre än 1,850,000 träffar på Google.
I Storbritannien skrivs det om samma sak, se t.ex. BBC givetvis på Aftonbladet och Der Spiegel; i Nederländerna tycks samma begrepp hårdköras. I Danmark kan man läsa att ”200.000 børn i Danmark lever i fattigdom” och i belgiska tidningar står att läsa att ”Eén op vijf Belgische kinderen leeft in armoede”.
Karakteristiskt för dessa artiklar är att de illustreras med européiska barn, som t.ex. nedanstående (klädd i något så genusmedvetet som en rosa klänning därtill), från Nederländerna.
Alltså är det något synnerligen skumt som försiggår. Det finns ingen annan grupp som massmedia hatar mer än den vita underklassen — de är ”White Trash”, ”bönder”, de röstar på SD, BNP eller Front National och är ”rednecks” etc.
Det stora frågan är: Varför?
Jag vill härmed öppna för en diskussion om fenomenet.
Relaterat: Oskorei Barnfattigdomens moment 22
Så som du lägger upp det, och som man hört tidigare – är barnfattigdomen ett svenskt problem eller ett ”svenskt” problem?
Oerhört fult om det är alternativ nummer två. Oavsett om det senare kommer fram att det är främlingsbarnen som är fattiga lär massan ha blivit trollbunden – mer pengar till migranterna.
Media är sluga. Lika väl som att en olycka i Finland där 50 människor omkommer ”slår högre” i våra hjärtan än när 800 indier omkommer så vet journalister att när de projicerar de inhemska barnen som de fattiga så kommer det även tilltala majoritetsbefolkningen. Synergieffekten är att invandrare, de som utgör den största delen utav barnfattigdomen och därmed även bidragslyftandet, kommer den vita altruismen till godo – ännu en gång. Det moraliska kapitalet vi svenskar, vi vita, vi européer besitter hyvlas ned återigen och det är inte ett oändligt kapital.
Om man skulle tala klarspråk, vilket torde vara en journalist primära uppdrag, så skulle det visas bilder på en åttamannad somalisk barnfamilj där föräldrarna inte gör ett skvatt. Majoritetsbefolkningen skulle kanske då få sina cirklar rubbade och möjligen tänka i banor vad framtiden kan ha i sitt sköte där vi får en utländsk arbetarklass som inte känner vare sig någon tillit, respekt eller ödmjukhet inför majoritetsbefolkningen.
Kommer folk ihåg raskravallerna i Los Angeles 1992? Det var stora spänningar mellan asiater och afroamerikaner men det var när en alkoholpåverkad afroamerikan, Rodney King, blev stoppad i sin bil, efter en lång biljakt, och när King gjorde motstånd och fick således tillrättavisas av polisen – det var efter det afroamerikaner plundrade butiker och misshandlade och mördade vita hejvilt. Notera att det var spänningar mellan asiater och afroamerikaner men gick ut över den vita befolkningen. Militärainsatsstyrkan fick kallas in. Militärfordon fick flygas in till LA centrum. På vilket vis kommer det vara annorlunda för oss i Sverige i framtiden? Eller i Holland, Frankrike, Norge, Tyskland.
Jag har också funderat på det. Min slutsats var mest att det var en fluga som så mycket annat. Någon råkade skriva om det och så skall alla andra hoppa på tåget. Men föregående talare kan säkert ha rätt.
Vad som däremot är anmärkningsvärt är att man ofta hör tal om relativ fattigdom, vilket brukar vara definierat som till exempel de fattigaste tio procenten. Det är ju ett fullständigt meningslöst koncept, eftersom några alltid kommer att vara fattigast, oavsett hur bra de har det. Jag vet inte om det beror på dumhet eller slughet.
Sedan måste man ju fråga sig vad man egentligen menar med fattigdom. Ute i världen brukar man använda en dollar per dag som gräns, men i Sverige handlar det väl snarare om att inte ha råd med utlandsresor eller plattskärmar. Till exempel illustrerades en artikel i någon kvällsblaska av ett barn som åt en 20-kronorsglass. Då är man åtminstone inte utfattig.
Efter att ha surfar runt och läst artiklar om ”barnfattigdomen” (vad är det för ord egentligen?) så tror jag att det handlar om att skapa en acceptans för ökade bidrag och sänkta krav för att få dem.
Aftonbladet skriver också om hur stackars fattiga föräldrar ”tvingas betala för sina barns brott” (läs: ta ansvar).
Den emotionellt laddade propagandan leder med otur till att den som motsätter sig att vi idag har en ”bidragsklass”, där jag upplever en majoritet vara icke-svensk, som snart har mer i plånboken än de i arbetarklassen inte bara är ”rasist” utan också en person som vill barn illa. Än mer moraliskt förkastligt.
Kanske är det kärnan förresten? Rasiststämpeln biter inte lika bra längre. Då sätter man en annan etikett på systemkritiker?
Ja, Henrik Hanell, så kan det vara. Nya, fräscha invektiv behövs hela tiden, i takt med att de gamla slits ut.
Lika bra att redan nu börja vänja sig vid att bli kallad ”barnutsugare”, ”fattigdomsivrare” och ”socialbidragofob”.
En tänkbar delförklaring är att när det talas om fattiga barn så tänker de flesta nog att dessa fattiga barn borde få extra understöd och slippa leva i misär. Enligt den svenska definitionen är dock alla barn till föräldrar som lever på understöd fattiga. En stor del av Sveriges invandrare lever på understöd. Troligtvis går en överväldigande majoritet av socialbidragen till invandrare. Det innebär att hur mycket socialbidrag dessa invandrare än får så kommer deras barn, enligt den rådande definitionen, alltid vara fattiga och därför alltid kräva mer och mer resurser för att ta dem ur fattigdomen.
Barnfattigdom är på sätt och vis en myt.
Rädda Barnens rapport om barnfattigdom i Sverige handlar om relativ fattigdom, inte om fattigdom. Med deras sätt att räkna så kommer det alltid att finnas barnfattigdom så länge det finns skillnader i inkomster.
Det är alltså bara ett begrepp för vänstern att använda som slagträ i debatten, men som egentligen är totalt meningslöst. Men visst är det ett listigt drag, det får man ge dem.
Så är det där med SCB, verkar djup infekterad av 68-nissar….
Svårt och få tag på information, men hittade detta:
Det är särskilt två faktorer som ökar risken att växa upp i en fattig familj: att ha utländsk bakgrund eller att leva med en ensamstående förälder. Den ekonomiska fattigdomen mångdubblas om båda faktorerna sammanfaller. Bland barn med utländsk bakgrund, som också lever med en ensamstående förälder, är vartannat barn (50,3 procent) fattigt. Detta kan jämföras med barn med svensk bakgrund och sammanboende föräldrar, där andelen fattiga barn är 3,5 procent. Barnfattigdomen dröjer kvar långt efter ankomsten till Sverige. Efter 6-9 år i landet lever nästan 40 procent av barnen fortfarande i fattigdom.
Skillnaderna är fortsatt stora: mellan barn med utländsk respektive svensk bakgrund, mellan barn med ensamstående eller sammanboende föräldrar, mellan barn i de fattigaste familjerna och barn i de rikaste familjerna. Skillnaderna mellan kommuner är fortsatt stora. Mellan Malmö med högst barnfattigdom och Lomma med lägst, skiljer 27 procentenheter. Kommunerna med högst, respektive lägst barnfattigdom:
Högst barnfattigdom
Malmö: 31,4 procent
Botkyrka: 23,4 procent
Landskrona: 23,2 procent
Eda: 22,8 procent
Årjäng: 22,6 procent
Göteborg: 20,7 procent
Lägst barnfattigdom
Lomma: 4,8 procent
Hammarö: 5,0 procent
Svedala: 5,5 procent
Kävlinge: 5,6 procent
Knivsta: 5,7 procent
Kungsbacka: 5,8 procent
Variationen mellan storstädernas stadsdelar är ännu större än den mellan kommuner. Sex stadsdelar har en extremt hög andel fattiga barn, över 40 procent. Det är Rosengård och Södra innerstaden i Malmö, Bergsjön, Lärjedalen och Gunnared i Göteborg samt Rinkeby i Stockholm. I Rosengård, med 66,5 procent fattiga barn, är barnfattigdomen 19 gånger högre än i Torslanda i Göteborg, där 3,5 procent av barnen lever i ekonomisk utsatthet. Detta understryker utvecklingen med en ökad bostadssegregation och den fördelningspolitiskt ogynnsamma utveckling som skett i storstäderna de senaste 10-15 åren.
källa; http://www.rb.se/press/debattartiklar/Pages/kvartsmiljfattigabarn.aspx
Kommentar om ovanstående, är att GBG-stad har ny stadsdelsindelning;
Norra Hisingen (Backa[2]/Kärra[2]-Rödbo[1]/Tuve-Säve[1])
Angered (Gunnared/Lärjedalen[2])
Östra Göteborg (Bergsjön[2]/Kortedala)
Västra Hisingen (Biskopsgården[2]/Torslanda[1])
Lundby
Majorna-Linné (Linnéstaden/Majorna)
Centrum
Örgryte-Härlanda
Västra Göteborg (Södra Skärgården[1]/Tynnered[2]/Älvsborg[1])
Askim[1]-Frölunda-Högsbo
För det som inte känner till geografin, så är det en hopslagning med en resurstark stadsdel [1] och en resurssvag stadsdel [2], som skett. Snyggt sätt och blanda korten….
Hittade detta också;
http://www.rb.se/SiteCollectionDocuments/Rapporter/RB_barnfattigdom_stora_rapporten_med_bilagor_publicerad.pdf
Det är något lurt med ”barn”. Nuförtiden är flyktingar ”barn”. Fattiga är ”barn”. Nationalister kan inte vara ”barn”. Skinnnskallarna var inga ”barn”.
Vilken är nästa grupp ”barn”? Rånare? Våldtäktsmän?
Hallickar? Deras offer som tvingas hit med trafficking är inga ”barn”.
På 60-talet gjorde Povel Ramel en låt som hette Naturbarn.
Betraktare:
Verkligheten föregår dig för det finns otaliga fall, i Sverige, där gärningsmännen vid våldtäkter varit så unga som 12 år och invandrare. Detta är inget som media belyser så varken ”invandrare”, ”barn” dyker upp vid dessa ”möten” med majoritetsbefolkningen.
Passa på att lyssna till Anders Borg som den 1 juli 2011 sa att över 50% av invandrarna går på soicalbidrag: http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=uKJrsmEAIIo
Ur ett materialistiskt perspektiv är det värsta som kan hända, att leva i armod.
I synnerhet idag när normen för materiell standard är så hög. Den är svår att leva upp till.
Jag pratar med några unga människor, och de säger ”det är det enda som är eftersträvansvärt…det enda som betyder något…”
Om vi ser till Sverige så tror jag samtidigt frågan är av utpräglat etnisk karaktär, vi har sas importerat ”problemet”. Den har också två sidor, om jag får lov att generalisera: unga muslimer kanske kan bidra med andra, andliga värderingar, unga syrianer är den andra extremen, där det viktigaste är att äga en BMW.
Det finns numera relativt djuplodade analyser som i detalj har beskrivit hur vissa nyckelbegrepp och argument som först lanserades i USA, i samband med insäljningen av den förödande massinvandringen från tredje världen, har senare transporterats vidare till andra västländer.
Kort, så handlar de om hur de nitiska ‘tar jobb som ursprungsinvånare inte vill ta’(de är för lata, etc). Det handlar om hur invandring ‘berikar’. Det finns nästan alltid en akut stundande demografisk kris(våra pensioner måste räddas!) och detta ackompenjeras med hur det är ‘naturligt’ med massinvandring(trots att bara Väst gör det) p.g.a vårat tidevarv.
Mediala teman i Väst brukar slå samtidigt. Jag tror det vore en överdrift att kalla det en konspiration, snarare är det en reflektion av den mediala nepotismen och den totalt ytterliga dominansen av bara ett perspektiv när det gäller massinvandring/mångkultur i de stora mediala drakarna över väst.
Däremot så är vissa teman väldigt lika. Man placerar alltid ett europeiskt barn, aldrig ett utländsk för det skulle bekräfta vad de flesta redan anar. Samma typ av teman återfinns i artikeln(vi måste satsa mer etc).
Det är för övrigt också slående hur lika medierna beskriver brott av invandrare mot etniska européer, särskilt när det sker en masse: de gör det helst inte alls. Och ska det göras så skrivs aldrig etnicitet och det talas om ‘ungdomsgäng’.
I Chicago har på den senare tiden ett fenomen som kallas ‘flash mobs’ uppstått. Det handlar om ofta 20-30 svarta ungdomar som rånar, våldför sig på en stor mängd(nästan alltid) vita offer. Ibland går de in i en affär, men eftersom de är så många så vågar ingen göra något och så tar de allt de vill. Ofta slår de ner och rånar folk också.
De lokala medierna i Chicago(som trots allt skriver åt en population nära 10 miljoner inräknat förorter och ytterkanter) vägrade skriva om etnicitet och skrev hela tiden ‘youth gangs’.
Till slut fick en redaktör ett rosenrasande raseri efter att han och många andra s.k. journalister på tidningen fick mail efter mail där de blev kritiserade för att aldrig ha skrivit ut etnicitet.
Han svarade med att de i praktiken alla var dödsknarksnazister(fast lite mildare uttryckt så klart).
Han fick berättigade motfrågor i kommentatorsfältet om han skulle strunta om att skriva om ras om det uteslutande hade varit vita gäng som _bara_ gett sig på svarta. Hade ras varit en ovidkommande fråga då? Han fick också frågor om han skulle vilja bo i dessa områden där de svarta bor om han anklagar alla andra för rasism, eller är det bara skönt för honom att likt svenska journalister bo i etniska ghetton men fördöma alla andra för rasism för att de har mage att faktiskt skydda sin familj och sig själva och flytta till säkrare orter som är mer(eller helt) homogena.
Han gav naturligtvis inga svar efter det.
Jag tror det är för att skapa acceptans för de många fattiga i västeuropa. Sverige klarar sig lite bättre – men alla som vet och åkt runt lite ser fattigdomen i Europa.
Att den varat länge nu och eliten inte gjort något trots dess stora militärutgifter(inte minskat).Besparningarna har gjorts på de allra fattigaste-se ex England.
Dubbellefekten är att de låtsas bry sig om de fattiga och mota #extrempartierna i grind”
Hej.
Har också lagt märke till hur politiker och tidningar plötsligt började prata om barnfattigdomen, 1/3 är svenskar och 2/3 invandrare, så det är huvudsakligen ett resultat av flyktinginvandringen. Intressant att det sker samtidigt i andra länder som indikerar att det hela är planerat på hög nivå, EU, FN, judisk organisation?