Den ömsom skogstokige, omsöm klarsynte slovenske filsofen Slavoj Žižek argumenterar kort i nedanstående youtubeklipp för att den ironiske personen — den som har en ironisk grundsyn på tillvaron — är konformisten, undersåten i det senmoderna kapitalistiska samhället.
The big question that everybody is asking herself or himself apropos Laibach, of course, is: Are they taking themselves serious or is it meant in an ironic way? Well, I think, of course, this is the wrong alternative because: The automatic assumption of this question is that if your attitude towards a certain social system, system of social values et cetera is ironic then you are subversive, if you take it seriously then you are a conformist et cetera.
/../
The system [syftar på "late capitalism"] itself has at its inherent condition of functioning that its own ideology must not be taken seriously, in other words, cynicism is today’s prevailing mode of ideology, which means that it is the positive condition of the functioning of the system that its own ideology must, by its own subjects, not be taken seriously and an ideal subject today is the one who has ironic distance towards the system et cetera, et cetera. And, the reverse of this is that: The only way, I would even say, to be really subversive is not to develop critical potential, ironic distance, but precisely to take the system more seriously than it takes itself.
Žižek slår med denna observation huvudet på spiken. Den oseriöse, ofta infantila, ironiskt distanserade karaktären är den som i regel erbjuds i förebildspropagandan som tvåloperan. För att ta ett konkret exempel: Karaktärerna i TV-serien ”Vänner” beter sig och är precis makten vill — det är dessa vi förväntas att emulera. Omvänt, betrakta den framgångsrika kritikern och rebellen Tanja Bergkvist — hon betraktar systemet ytterst allvarligt och studerar ingående alla bisarra SOU:er (förmodligen bara hon och författarna som läst dessa) som massproduceras och i förlängningen blir till lagstiftning. Senast i SR:s program Filosofiska rummet smällde hon det konkreta genusdokumentet i huvudet på Lunds universitets f.d. rektor Göran Bexell och frågade vad är det frågan om.
Tydligen förhåller det sig så att den som seriöst betraktar systemet fylls snabbt av genuin avsky inför dess, inte minst, äckliga självmotsägelser och förljugenhet, en avsky som efter viss tid kan utvecklas till ett kompakt motstånd. För att ge några exempel. Hur kan en seriös person som betraktar den rådande marknadsfundamentalistiska antropologiska föreställningen om den egennyttomaximerande rationella oavhängiga individen som avtalar sig fram genom historien inte äcklas när han ser hur denna ideologi konkret implementeras i den ytterst irrationella och överalltvarande motbjudande reklamen? vilken appellerar till det lägsta och inte alls eftersträvar några rationella egennyttomaximerande val, tvärtom. Hur kan den seriöse inte tappa förtroende för ordningen när staten har mångkultur och feminism som statsbärande filosofier, när det alltid förhållit sig så att ju fler konkurrerande etniska grupper per kvadratmeter desto mindre fri blir kvinnan med konsekvens att hon till slut blir en naturtillgång enbart. En seriös person, oavsett ideologi, kommer alltså antingen att notera att de olika statsfilsofierna står vinkelrätt mot varandra och då stå i kraftig motsättning mot någon av hans övertygelser eller bara bli äcklad eftersom lattjolajbanihopkoket är totalt inkoherent. Oavsett vilket är en seriös person icke önskvärd, ej konformist, av rådande ordning — han orsakar ifrågasättande av systemets legitimitet. Žižek har alltså helt rätt.
Pingback: Näthatet: Media svalde sitt eget bete | Wodinaz
Pingback: Slavoj Žižek: The Pervert’s Guide to Cinema (2006) « The Path of Cinnamon
Torbjörn
Tack för tipset. Jag orkade dock bara utsätta mig för halva.
Jonas:
Kan det här vara något? En mångkulurell klass som dansar till arabmusik, dvs etablissemangets våtaste dröm. Blattar i rotlöshet med stora drömmar, en svensk som pratar kebabsvenska, ja, kort sagt, lite av varje.
http://www.youtube.com/watch?v=2x6_nr6PA-U
Medhåll, knallert, att Betnér definitivt är en PK-förkämpe som försöker hålla en sorts samhällskritisk fasad. Jämför med pseudorebeller som Promoe etc.
Dock en lite detalj; Betnér och Carlin ägnar sig väl ändå inte åt ironi?
Din frågeställning är intressant, Erik. Själv skulle jag säga att den ”hårda” humor eller ironi som i egentlig mening inte kullkastar några av etablissimangets grundpelare genom att peka på dissonans, är konform. Se exempelvis Betnér: Han är mån om att häckla saker som är ytterst OK att häckla: stureplan, kvällstidningar, kristendom och könsroller. Han anses vara ”vågad” och ”frispråkig”. I själva fallet håller han sig mer till den bärande ideologin än i stort sett någon annan; det är han som sätter gränsen i den ironiserade idédebatten.
En komiker som George Carlin är då mer intressant, särskillt då han talar om modern konsumtionskultur, anledningar att inte rösta och varför ”nigger” inte är ett fult ord.
Var skulle isåfall gränsen gå mellan ironi där man blir konform och ”avancerad ironi” där man blir subversiv? Vem avgör skillnaden? På vilken sida hamnar Southpark? Family Guy?
Själv händer det att jag i diskussioner ibland säger extrema saker som en PK-it skulle kunnat sagt, och i sådan kontext att det blir uppenbart för alla hur absurt det låter. Det vill säga, i samma anda som JDG’s exempel ovan.
I’m'fer it, every ounce and pound…
JDG
Rent allvarligt tycker jag att vi borde utveckla sådan samhällsinformation och sprida ut.
JDG: haha vilken rolig ide! Metahumor på hög nivå.
Iofs, jag drabbas ofta av den effekten redan, dvs jag tänker ”men det här måste ju ändå vara en parodi på PK-åsikter”…
Se videoexempel i mitt eget inlägg: Frihet och Suprematism
Det han förordar är ju bara rätt avancerad ironi. Det är inget unikt grepp, faktiskt.
Laibach har stundtals gjort det suveränt.
Det vore något att ta efter: tänk er bombastiska ikoner på Måna som pussar Burkhaklädda barn i Rinkeby, eller rasblandade skolklasser med blicken tomt in i framtiden under devisen MÅNGKULTURELL OCH MÅNGSEXUELL GRYNING.
Eller en stiliserad röv med texten ”Rör inte min HBT-person.”
Genom att översätta populära amerikanska patriotiska rocktexter till tyska
Exempel på detta?
Skarpa observationer. Att vara helt seriös och bry sig om saker kanske är den nya ironin, för sanna rebeller?
Relaterat: http://www.theonion.com/content/node/43032
Jag vill tacka för tipset om det filosofiska rummet på SR. Det är lätt att stirra sig blind på alla dårar som får så stort utrymme i den offentliga diskursen, men trots allt finns det förnuftiga människor som säger emot, tydligen. Kul att se/höra!
Det var lite svårt att hänga med här, tillåt en egen liknelse; En makthavare kan demonstrera makt över undersåte genom att beordra bärande av dumstrut. Undersåten tvingas då visa alla, även sig själv, vem som bestämmer.
Undersåten kan skydda sin heder genom att inta en ”ironisk” attityd och distansiera sig. (Då frånträder sig undersåten sin identitet, vilket kanske var meningen)
Den andra vägen är att verkligen gå upp i bärandet av dumstruten. Då kan makthavarens order framstå som löjlig.
Ar det så vi ska se en Fredrik Federley? Han kanske är den verklige revolutionären!? Som borde hyllas av Motpol?
Men skrattet fastnar i halsen när tanken går till de barn som mobbas svårt och gör en identitet av mobbarens bild av offret.
Är det vad som sker hos alla dem som lever ut dagens PK?
Ett exempel är när Laibach utmanar automatiska associationer och de känslolägen som dessa förknippas med i den amerikanska masskulturen efter 1945. Genom att översätta populära amerikanska patriotiska rocktexter till tyska har man gett dem en ny mening. Eller när Laibach blir anklagade för att klä sig som ”nynazister” och svarar att de bär amerikanska arméuniformer. Härigenom blir den frågande, kritiske, amerikanske journalistens egen kultur av-maskerad och kritiken faller tillbaka på honom själv.
Visst är det så. Detta utspel av Slavoj Zizek brukar jag själv ofta återkomma till. Vi måste ta systemet mer seriöst än det uppfattar sig själv och därigenom öppna en ny förståelse för dess repressivitet.
Interressant at se Žižek blive taget op her på motpol. Han virker til at være den nye guru for det s.k. ‘nye venstre’, og understreger vel endnu engang forbindelserne mellem det nye venstre og det nye højre. Nogen andre som har skrevet indlæg om Žižek på motpol?
Faktiskt en mycket intressant observation. Gräver man under ytan på tuffa cyniker och ironiska pajasar märker man ofta att de där, längst inne, ofta har en rent barnslig PK-ism dold. Just för att de aldrig prövat dem seriöst, utan mest gjort sig lustiga över det mesta, är vissa grundvärderingar fastlåsta i sten. Den som aldrig funderar över något på allvar blir naturligtvis aldrig någonting på allvar heller. Ta komiker som Bill Hicks och sämre svenska motsvarigheter.
Sedan måste man förstås ha humor och distans i vilket fall – både som person och som politisk person – men det är en annan femma.