Wodinaz

I dagarna har det stormat rejält kring Sverigedemokraterna — särskilt efter partiledaren Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet. I sammanhanget vill jag även passa på att tipsa om två artiklar som bemöter de efterföljande angreppen på den ifrågavarande debattartikeln. Solguru: Aftonbladet och Logiken samt Wodinaz: Vargen kommer!; jag vill även slå ett slag för Bo Lundbergs Newsmill-artikel som är relevant i sammanhanget Kan Europa förbli sig likt. Här följer en intervju med SD-medarbetaren Anders Lundgren. Stort tack till SD från Motpol!

0. Vill du ge en kort introduktion till dig själv? Hur länge har du varit aktiv i SD etc.?

Några år. Betraktar mig själv som rätt politiskt insatt men har av privata skäl inte kunnat/velat engagera mig mer i partiet genom att ta någon utåtriktad roll. Hjälper till med svara på frågor som kommer in till partiets informationsavdelning och har därigenom också god insyn i den interna partidebatten. I övrigt är jag en vanlig svensk man i mina bästa år. Intresserar mig för kultur, historia och idépolitik.

---

1. Hur känns det att ha så många svenskars förväntningar på sig? Många går i förhoppningen om att ni skall rädda landet.

Det känns naturligtvis både stimulerande och ansvarsbetyngande. Om jag ska försöka urskilja den generella stämningen inom partiet just nu så skulle jag säga att det känns lite som lugnet före stormen. Spänningen inför valåret 2010 byggs upp, mycket av vad vi kan vänta oss i valrörelsen känner vi till men det kan komma överraskningar med. En viss oro finns för att vi ska ha svårt att hinna med den kraftiga tillväxten rent organisatoriskt. En del oroar sig till och med för att det ska gå ”för” bra i valet, med tanke på de krav och förväntningar som ett riktigt bra valresultat medför.

Men sammantaget så är det förstås en oerhört angenäm och närmast surrealistisk känsla att nu stå såpass nära riksdagsinträdet. Efter 21 år av slit är det äntligen upp till bevis och det finns en stor revanschlusta inom partiet och vi märker av den minst lika mycket i kontakten med våra väljare. Man vill helt enkelt ställa de etablerade politikerna till svars, man vill utmana och ifrågasätta, visa på alternativ, förnya, förändra, bilda opinion.

---

2. Vad hoppas ni kunna uppnå vid ett riksdagsinträde?

Kort sagt är Sverigedemokraterna ett verktyg för att förändra samhället genom parlamentariskt arbete. Partiet utgörs av dess medlemmar och vi som samlats inom SD har förstås som målsättning att påverka opinionen och debattklimatet och förändra samhället i den riktning vi stakat ut i våra program. Det kan ske genom direkt inflytande efter förhandling med andra partier som förhoppningsvis leder till ett regeringsunderlag. Det kan också ske genom indirekt inflytande genom att vår blotta närvaro tvingar andra partier att anamma vår politik för att kunna stå sig i konkurrensen med oss.

I praktiken är det förstås mycket vi vill uppnå: en kraftig begränsning av invandringen kombinerat med ökade incitament för återvandring, ett stärkande av den svenska kulturen, historien, språket och identiteten. Vi vill motverka värderelativismen, kulturradikalismen, mångkulturalismen och radikalfeminismen och ersätta dessa med mer traditionella, konservativa och hos vanligt folk förankrade tankesystem.

---

3. Vad kommer att bli den främsta effekten av SD:s inträde?

Svårt att säga, men personligen skulle jag gissa att vi kommer få se ett bredare, men också mer polariserat, debattklimat. Dessutom lär den politiska arenan vidgas då relevanta värdefrågor på allvar gör intåg i politiken igen.

---

4. Vilken eller vilka är er främsta ideologiska inspirationskälla/or?

Som parti inspireras vi mycket av socialkonservatismen och nationalismen som ideologier, men också det svenska folkhemmet som samhällsmodell. Vår ambition är att kombinera dessa för att kunna skapa en socialt ansvarstagande, inkluderande, nationell gemenskap. Även om partiet sannolikt inte är helt eniga med någon av dem, så skulle jag nog personligen ändå säga att personer som Johann Gottfrid Herder, Giuseppe Mazzini, Teodor Homlberg, N.F.S: Grundtvig, Rudolf Kjellén, Per-Albin Hansson, Christopher Lasch och Roger Scruton, alla har lämnat något värdefullt tankegods som bidragit till utformningen och vidareutvecklingen av den sverigedemokratiska ideologin. Självklart har vi också låtit oss inspireras av framgångsrika rörelser i utlandet, i synnerhet Dansk Folkeparti.

4′. Scruton, Lasch, Hansson, Herder kan jag förstå. Men Mazzini? Jag måste säga att jag hajade till; han var ju en vild frimurare organiserad i och organiserade Carbonari som levde rövare i Italien och hade kopplingar till de franska frimurarna/revolutionärerna. Hans rörelse var radikalt antiklerikal, antikatolsk och ville ett liberalt/jakobinskt Italien. Låter inte helt kompatibelt med den bild jag har av SD. I den mån han var ”patriot” så var han det i citoyenmening — alltså statspatriot — ungefär som Sovjetunionens medborgare var patriotiska.

Jag tycker definitivt inte att jämförelsen mellan Sovjetpatriotismen och Mazzinis nationalism är rättvis. Mazzini ville någonting mer än att bara upprätta en stat baserad på en konstitution eller en viss politisk inriktning. Hans vision av det framtida Italien var en nation baserad på gemensamma traditioner och ett gemensamt språk. Dessutom hade han en universalistisk syn på nationalstaten vilket tog sig uttryck i att han även propagerade och agerade för andra europeiska nationalstater än hans egna, Italien.
 
Mazzini inflytande på den sverigedemokratiska ideologin måste väl betraktas som tämligen begränsat, men vi finner honom ändå intressant eftersom han före de flesta andra, tydligt  kombinerade principerna om nationalism och demokrati och eftersom hans nationalism inte vilade på ett rastänkande, vilket var ganska ovanligt för tiden. Han hade också en poetisk ådra och framförde många vackra och intressanta tankar kring den traditionella familjen och dess betydelse. Utan att vara djupare insatt i frågan har jag ändå svårt att tänka mig att han skulle ha varit helt antikatolsk och antiklerikal, detta då han faktiskt bönföll påven om att denne skulle ställa sig i spetsen för den nationella revolutionen i Italien. Han var också troende, hänvisade ofta till Gud i sina texter och såg bland annat nationen som guds gåva till individen.
 
Personligen menar jag också att man bör vara såpass fritänkande att man kan inspireras av en persons idéer utan att för den skull ta ställning för precis allt personen ifråga står för. Jag kan t.ex. själv tycka att Gramsci är intressant och värd att inspireras av även om han var marxist.

---

5. Hur kommer det sig att det råder en icke restringerad massinvandring till samtliga västländer? Från Svalbard i norr till Nya Zeeland i söder.

Det är en enkel fråga som kräver ett mycket långt svar för att ö h t kunna skrapa på ytan av ämnet. Men kortfattat skulle jag nog hävda att massinvandringen och mångkulturalismen är idéprodukter av en radikal, relativistisk, och i vissa avseenden liberal, marxistisk idéskola som kunnat få ett starkt fotfäste inom intellektuella institutioner och yrkesgrupper i västvärlden i efterkrigstiden.

Det är heller inte första gången en relativt enhetlig idéströmning sätter sina spår genom hela västvärlden (även om vi kunnat se en vidare spridning och större genomslag denna gång tack vare moderna kommunikationsmetoder), men för vår del är det viktigt att rycka upp dessa idéer med rötterna och plantera andra i dess ställe.

---

6. Vem skall äga de svenska naturtillgångarna?

I första hand förstås svenskarna, men under statligt översedda former kan givetvis även kontrakterade utländska företag hjälpa till med att utvinna och förädla dem.

---

7. Hur ser ni på nativitetsproblemet, och den s.k. ”åldrande befolkningen”?

Det är lätt att stirra sig blind på massinvandringen som det stora demografiska problemet i vår tid, men den demografiska transformering som invandringen för med sig är egentligen bara en sida av det mynt som vi kan kalla ”den demografiska problematiken”. Den andra sidan är förstås vår katastrofalt låga nativitet i Sverige och Västvärlden. Faktum är att samtliga västländer har en negativ nativitet (vi föder långt färre barn än vad som krävs för att ens upprätthålla vår nuvarande folkmängd), med undantag för Färöarna.

Det finns antagligen inte en universallösning för att få upp nativiteten. Några av de åtgärder som Sverigedemokraterna vill vidta för att komma till rätta med problemet är:

• Införandet av barnbonus och kraftigt höjt vårdnadsbidrag som gör att föräldrar kan få ekonomisk möjlighet att stanna hemma mer med sina barn istället för att skicka dem till dagis.
• Kampanjer för normförändring med syfte att återskapa en mer positiv syn på familjelivets värden och inskärpa vikten av ansvarsfulla relationer.
• Sänkning av den fria abortgränsen och införande av obligatoriska diskussioner kring de etiska aspekterna kring abort i skolans sex- och samlevnadsundervisning.

Även olika trygghetsaspekter väger förstås in i människors beslut att skaffa barn. Förhoppningsvis ökar även barnafödandet som en konsekvens om vi får ned kriminaliteten och den sociala oron i samhället och istället får fler att känna sig trygga i jobbet, i offentliga miljöer och med samhällsklimatet i stort.

7′. Enligt demografiforskning, referenser till vilken du hittar i t.ex. filmen Demographic Winter (http://www.demographicwinter.com/), anges familjen som den enskilt viktaste faktorn för nativitet. Allt annat: materiellt välstånd, kriminalitet etc. kommer långt ner i listan i jämförelse. Samtidigt finns en stark korrelation till religiositet — vilket i filmen förklaras av att de flesta trosystem har familjen och försvar av densamma som en viktig kärnvärdering.

Utgående från forskning om hur människor faktiskt fungerar, så är den radikala antifamiljpolitiken och abortförespråkandet som är norm idag ekvivalent med en folkmordspolitik. Hyser SD en förhoppning att vid något tillfälle försöka ställa de ansvariga inför rätta?

Nej, vi har inga ambitioner att ställa några meningsmotståndare inför rätta. Vi tror på demokrati och västerländska rättsprinciper. Detta medför också att vi inte kan acceptera retroaktiv lagstiftning, vilket det ju isåfall skulle bli frågan om, eftersom det idag inte är olagligt att plädera och arbeta för en destruktiv politik. Våra styrande politiker är faktiskt väldigt öppna med vilken politik de vill föra och det svenska folket har trots det valt dem. Vi väljer att fokusera vår energi på att förändra folkets normer och värderingar snarare än på att planera hämndaktioner mot dagens folkvalda.

---

8. Dubbelt medborgarskap?

Vi är uttalat emot detta. Vår principiella inställning är att svenskt medborgarskap bara skall ges till den som är odelat lojal med Sverige och som har en svensk identitet. Vill ha man ha ett dubbelt medborgarskap, så uppfyller man ju inte dessa krav.

---

9. Abort?

Låt mig citera vårt familjepolitiska idédokument, som sammanfattar vår inställning väl:

Sverigedemokraterna ser mycket negativt på landets höga aborttal. Varje abort innebär en förlust både för samhället, föräldrarna och inte minst det ofödda barnet som mister sin möjlighet till fortsatt liv. Sverigedemokraterna vill verka för att aborter efter tolfte havandeskapsveckan förbjuds, såvida medicinska eller andra tungt vägande skäl för abort ej föreligger. Partiet vill även försöka få en attitydändring till stånd genom att på olika sätt uppmuntra till diskussion och reflektion kring de etiska aspekterna av abortfrågan, inte minst bland landets skolelever. En ökad betoning av vikten av ansvarsfulla relationer, preventivmedelskampanjer, bättre information kring alternativen till abort samt ökat stöd till unga mödrar kan också vara framkomliga vägar att minska antalet aborter.

---

10. Hur är er syn på medias roll i den politiska kampen?

Media har naturligtvis en mycket avgörande betydelse både för våra motståndare och för oss. Det är ett stort problem att etablerade medier ofta är att betrakta som politiska aktörer snarare än objektiva skildrare av samhället och bärare av en plattform för villkorslös debatt. På detta problem finns ingen kortsiktig lösning, men i ett längre perspektiv så kommer media bli tvungna att skildra frågor som invandringen mer villkorslöst i takt med att SD växer. För oss som politisk rörelse kommer det förstås även finnas möjligheter att bredda och stärka de egna mediekanalerna i framtiden.

---

11. Det är mitt intryck att ni inte satsat särskilt mycket på egna medier, egna tidningar etc. utan i stor utsträckning förlitat er på etablerade medier, som är synnerligen fientligt inställda mot er och, som inte drar sig för osaklighet, irrationella argument, trams, rena lögner o.s.v. ad nauseum. Hur kommer det sig?

Jag instämmer naturligtvis i beskrivningen av etablerade medias beteende. Jag kan också hålla med om att vi självklart kan bli mycket bättre i vårt mediala arbete. Att vi skulle förlita oss på etablerad media och förbise vikten av egna kommunikationskanaler till väljarna håller jag dock inte med om.

Även i mellanvalsperioderna delar partiets aktivister ut över en miljon flygblad och tidningar direkt till de svenska hushållen och i samband med valen blir det betydligt mer, samtidigt som vi också skickar ut ytterligare ett antal miljoner trycksaker via posten.

Varje nummer av vårt partiorgan, SD-Kuriren, trycks i en överupplaga på ca 30000 exemplar, som våra aktivister delar ut till hushållen och direkt till väljarna på gator och torg.

Partiets officiella hemsidor uppdateras oftast dagligen och många sverigedemokratiska bloggar tillhör de mest lästa politiska bloggarna i landet. I förhållande till de etablerade partierna har vi en mycket hög profil inom nya sociala medier såsom Facebook. Ungdomsförbundet driver sitt eget internetforum och vi har påbörjat uppbyggnaden av en egen youtubekanal. Vi har också närradiosändningar på flera orter i landet.

Så kort sagt jobbar vi mycket på att nå direkt till folk med framförallt information om vårt parti, vad vi står för och vilka frågor vi driver. Fram tills riksdagsinträdet kommer denna typ av kommunikation ha högst prioritet. Men efter riksdagsinträdet kommer vi förstås ha mer resurser att bredda vår mediastrategi och öka kvaliteten. Till exempel så finns det planer på att starta en sverigedemokratisk veckotidning, men större projekt av det slaget får antagligen anstå tills efter valet, då våra ekonomiska och personalresurser förhoppningsvis kommer att stärkas kraftigt.

---

12. Hur skall ni undvika KD-syndromet? Med KD-syndromet avses en via bl.a. politiskt grupptryck, om uttrycket tillåtes, inducerad självvald nedmontering av kärnfrågorna. KD:s existens berättigades, törhända, främst genom abortmotståndet; nu går de emellertid i bräschen för införandet av abortturism.

Ideologisk skolning samt en väl fungerande internkommunikation och interndemokrati är nog viktiga förutsättningar för att undvika en sådan utveckling som du beskriver.

Jag ser dock ingen överhängande risk för att SD skall drabbas av en sådan utveckling inom överskådlig framtid, dels därför att vårt existensberättigande är så oerhört starkt knutet till vår kärnfråga, dels därför att ingen sådan process kan skönjas vare sig inom partiet eller bland liknande partier i Europa, men kanske framförallt på grund av samhällsutvecklingen och den starka invandringskritiska opinionen bland befolkningen.

De sistnämna faktorerna skulle sannolikt medföra att det tämligen snabbt skulle bildas ett nytt alternativ som antingen tar över vår roll eller tvingar in oss på rätt spår igen om vi, mot förmodan, skulle liberaliseras till oigenkännlighet.

---

13. Den politiska korrektheten, eller kulturmarxismen, genomsyrar hela västerlandet. De undermåliga standardargumenten för ohämmad massinvandring, som t.ex. restaurangargumentet, återfinns i samtliga västländer. Vad tror ni det beror på? Varför är det exakt samma sak i varje västland? Ingen tror på restaurangargumentet (=massinvandring är bra eftersom vi får kul mat), men är en fix punkt i den politiskt korrekta katekesen. Har ni några tankar om denna flagranta likriktning?

Svaret här måste ju bli ungefär detsamma som på fråga 5. De flesta människor är politiskt ointresserade, kollektivistiska varelser och de marxistiska och liberala krafterna har varit målmedvetna, skickliga och lyckosamma i sitt arbete.

Att mångkulturalister använder samma argument över hela västvärlden är väl egentligen inte konstigare än att vi sverigedemokrater till största delen använder samma argument som våra meningsfränder i andra västerländska länder. Så har det nog varit länge också. Utan att ha några starka belägg så kan jag till exempel tänka mig att diskussionerna mellan protestanter och katoliker var ganska likartade i de flesta länder under medeltidens reformationsprocess. De moderna medierna och i synnerhet tillkomsten av internet har dock sannolikt förstärkt fenomenet ytterligare.

Beträffande restaurangargumentet som sådant, så tror jag nog visst, att många av dem som framför det, faktiskt också tror på det och jag vet av egen erfarenhet att det också har effekt på en hel del vanliga människor. Sannolikt har det tillkommit och fått så stor spridning eftersom det tar upp ett av ytterst få mångkulturella fenomen som så gott som samtliga infödda västerlänningar har en direkt personlig relation till och dessutom uppfattar som någonting positivt.

---

14. De politiskt korrekta har, så att säga, sopat igen sina spår genom att infantilisera skolan, sänka bildningsnivån, den intellektuella nivån och reducerat debattklimatet till dagisnivå. Hur kan man bedriva en seriös debatt och analys i ett sådant klimat? I ett klimat där människorna reagerar hysteriskt, osakligt, instinktivt och emotionellt, men aldrig rationellt.

Jag delar nog inte riktigt din becksvarta bild av verkligheten på det här området. Åtminstone så är den negativa utvecklingen inte helt entydig eller allomfattande.

För att ändå försöka besvara din fråga så får man väl försöka använda sig av en kombination av att i sin analys hänvända sig till äldre och sundare rötter och källor samtidigt som man i sitt utåtriktade arbete får försöka hitta en argumentationslinje som både är rationell och samtidigt tilltalar mer emotionellt styrda personer. Vår primära uppgift är att förändra snarare än informera och om situationen då inte alltid ger utrymme för djupare resonemang så får man helt enkelt anpassa sig efter det. Det viktiga är att vi kan kommunicera vad vi står för och vad vi vill göra, så att vi kan få mandat för att genomföra det.

---

15. Varför tror ni att massinvandringen är så kolossalt viktigt för de politiskt korrekta? Så pass viktigt att de gör nästan vad som helst för att få mer invandring. Våld, lögner, hets, fantasier, ja de till och med offrar människor i ursprungsländerna för att öka invandringen. Det är ju trivialt att det är att föredra att hjälpa folk på plats, ty sålunda får man ju mer ”humanism” per krona.

De politiskt korrekta är inte en homogen grupp och därmed finns det heller inte bara ett svar på frågan. Motiven är flera, skiftande och ibland samverkande. Ideologiskt motiverade marxister vill ha massinvandring dels därför att den nationella identiteten är ett allvarligt hot mot klassidentitet och klassorganisering, dels därför att invandrare ofta tenderar att rösta rött och dels därför att man behöver ett nytt proletariat och en ny ”förtryckt grupp” att företräda och tycka synd om för att kunna motivera sin egen existens.

Ideologiskt motiverade liberaler vill ha massinvandring dels därför att nationell identitet är ett hot mot deras individcentrerade världsbild, dels för att kunna slå sönder välfärdsstaten och dels för att kunna förse arbetsgivarna med billig arbetskraft och underminera den inhemska arbetarrörelsen ställning.

Många mindre ideologiskt motiverade företrädare för PK:ismen tror helt enkelt på de egna teorierna om den mångkulturella samhällsmodellen som en överlägsen samhällsform, som kommer att börja fungera om man bara lyckas undanröja den infödda befolkningen smygrasism och omfattande diskriminering av invandrare.

Andra vill helt enkelt bara få känna sig goda och/eller lätta på den kollektiva skuldbörda som kolonialismen, Andra världskriget och Västvärldens relativa materiella välstånd har givit upphov till. Och sen är det förstås väldigt många som bara är ”barn av sin tid” och anammar ståndpunkter och roller utifrån ett karriärsperspektiv, snarare än mot grund av egen analys.

---

16. Integration kommer av ”integral” som betyder hel/helhet. Vad menar de politiskt korrekta med integration? Vad är det för ”helhet” som de önskar uppnå tror ni?

De flesta som idag använder begreppet har inte tänkt igenom ens vad de själva menar, utan säger det eftersom det förväntas. Ska man se till de försök som faktiskt gjorts till definition i t.ex. regeringspropositionen ”Sverige, framtiden och mångfalden”, så handlar det om att de nuvarande makthavarna vill se en sammansmältning av olika kulturer till en ny kulturell enhet. Min uppfattning är dock att begreppet används väldigt brett idag. Vissa säger integration och menar assimilering, andra syftar bara på integration i ekonomisk och social bemärkelse  och lägger inte in någon kulturell aspekt överhuvudtaget.

---

17. Rasism och motstånd till massinvandring är logiskt orelaterade. Bara för att det finns rasister som är intresserade av att stoppa massinvandringen betyder det inte att de två har med varandra att göra. Rasister är t.ex. också intresserade av att äta sig mätta varje dag, alltså är varje icke självsvältande person i lag med rasisterna. Varför detta otroliga tjat om rasism?

Den enda viktiga förklaringen tror jag är att rasismkortet är ett effektivt sätt att bekämpa SD. Hade det varit mer effektivt att kalla oss fascister, kommunister eller liberaler så hade man antagligen gjort det.

---

18. Begreppet ”invandrare” är en djupt beklaglig beteckning. Det som har betydelse är etnicitet och till Sverige och Väst assimilerbarhet. Den traditionella synen på människans fysiska/sociala vara är en svit av koncentriska cirklar där individen utgör centrum; första cirkeln är (kärn)familjen, andra cirkeln kusiner o.s.v. Hur pass mycket mängden av olika nationers cirklar överlappar ger en fingervisning om assimilerbarheten. Det homogena Sverige skulle med lätthet kunna assimilera hundratusentals tyskar, nederländare, norrmän o.s.v. men bara kanske några enstaka hundra araber eller afrikaner utan att spjälkning uppstår och därmed alstring av etniska enklaver med egna intressen. Invandrarbegreppet måste därför problematiseras, och, för att låna ett uttryck från postmodernismen, ”dekonstrueras” hävdar jag.

Hur förhåller ni er till denna problematik i bl.a. språket? De språkliga barriärerna svåriggör diskussion, speciellt i media där den intervjuade har blott 1 minut på sig att redogöra för sin ståndpunkt — då är det hart när omöjligt att införa nya begrepp och att problematisera befintliga. Att diskutera med en avsiktligt förljugen, vilseledande och skadlig begreppsapparat är oerhört svårt.

För att undvika eventuella missförstånd bör jag kanske understryka att vi menar att det är de mjuka delarna i den svenska etniciteten som är avgörande i assimiliationsprocessen dvs sådant som språk, värderingar, traditioner etc. Vad gäller själva frågan så ser jag inte samma problem som du. Det är sällan nödvändigt, eller ens ändamålsenligt, att problematisera begreppet ”invandrare” i en 1 min TV-kommentar. Den djupare mer vetenskapliga och/eller filosofiska diskussionen har sin arena. De korta konkreta ställningstagandena i TV har sin. Precis som journalisten ifråga kan försöka ställa till det för dig genom retorik, så kan du själv använda dig av retoriken för att få fram din ståndpunkt ändå. I ett fall som det du nämner räcker det kanske med att bara jämföra en muslimsk invandrare från Somalia med en norrman så förstår vem som helst som ser intervjun skillnaden, även om alla kanske inte analyserar frågan djupare.

---

19. När etniska enklaver har bildats vill de bilda egna oberoende politiska enheter och eftersom människan är ett territorialbundet djur vill de även hävda territorium. Stenkastning mot brandbil är ett bra exempel. Hur skulle vi uppfatta det om en annan politisk organisation, som vi upplevde som fientlig, körde in och försökte hävda auktoritet? T.ex. sovjetiska brand- eller polisbilar? Går det att lösa t.ex. stenkastningen på något annat sätt än återvandring?

När du skriver ”återvandring” så tolkar jag det som att du med detta menar tvångsrepatriering. Detta tror jag inte är en realistisk helhetslösning. Åtminstone en del av stenkastarna är svenska medborgare och har funnits i landet i 2-3 generationer. Hade vi fått bestämma så hade de sannolikt inte varit här, men nu är de det och deras föräldrars eller farföräldrars hemländer är nog inte särskilt pigga på att ta emot kriminella icke-medborgare som utvisats från Sverige, men även om de vore det så skulle det sannolikt bli svårt att uppbåda ett långvarigt folkligt stöd för en politik som ger svenska medborgare olika straffpåföljd för samma brott baserat på vilket ursprung de har. Många av stenkastarna är dessutom minderåriga.

Att lösa problemen som de etablerade partierna har skapat kommer att bli oerhört svårt. Vår förhoppning och tro är dock att en mycket kraftigt begränsad invandring, införandet av en assimileringpolitik, skärpta lagar, moralisk upprustning, utvisning av kriminella utländska medborgare och starkt skärpta incitament för frivillig återvandring, kraftigt kan förbättra situationen jämfört med idag.

---